Några roliga vänner, från galenskapens avgrop till biverkningar till max

Har dom senaste 3-4 dagarna haft en del vanföreställningar, syn- och hörselvillor jag haft till o från hela tiden. Inte vågat säga nånting till någon. Har ju senaste året gått nerför kan man säga. Nu börjar jag se och höra saker oxå – tänkte bäst hålla det hemligt jag kan. Tänkte att nu börjar man nå den där botten eller?

Sen natten till lö var fruktansvärd hallucigen dröm som fortsatte i vaket tillstånd när man vaknade. Pehr undrade vad jag höll p mig mitt i natten när jag sprang runt i lägenheten o jagade någåt eller låg i sängen och storgrät.  Lyckades somna om men samma om och om igen (sen en skrev blogg om det, helt hemskt). Ångest och vet inte om jag klarar en till panikattak så vågar inte somna, varit vaken sen i fredagsSå hittar jag äntligen svaret, biverkning vid utsättning är sömnen! Frägan bara när man vågar lägga sig igen. Även de andra var oxå biverkningar.Fått den riktiga reseriutbrott oxå senaste dagarna som är så olikt mig – biverkning, jahapp man tackar. Var helt rabiat haha

Funderar lite på om det är faktum att jag äter så många mediciner nu som gör att de biverkningarna interagerar då rätt alvarligt när man börjar sy saker. För hade inget sånt när jag käkade det några år sen

Ögnade igenom fass när jag fick den men ef jag haft den tidigare så tänkte det e lugnt. Jävla Fass man ska hålla koll på

Förrutom allt det därovan är pga seroquelm fick säker mer men tog de största, fick jag vaxra och pga den skakar jag som en parkinsonpatient. Var på middad igår (yuhuu jag kom ut genom dörren, det var vl inte trevligt direkt men jag var där) ja o så fick jag be om dricksglas till vin för annars kommerdet krossas glas. Sen dubbelhandsgrepp om glaset. Det jag har av andra meds är en mage som alltid är i kaos, viktuppgång, snustorr mun och en köldkortel som gåt ner i produktion.

Man ska nu göra, stirra in i väggen och hoppas på hör- o syn villor haha

Posted in Sick | Tagged , , , , | Leave a comment

Mardrömmar i skräckens hus, gör mig nu en rädd att somna in

 

“Vaknade igår med krampaktig skräck, varma tårar på min kind, en tro att skräcken var verklighet o mina värsta rädslor sanning, gång på gång. Utan någon ro”

 

Lättskrämd vad gäller läsa eller inför en natt som denna är att den är 100% sann, jag är numera lite smått rädd inför att somna in och jag vill aldrig uppleva en sån natt igen eller ha kvar den jag genomlidigt.
-Mardrömmarnas verklighet var för mig när jag vaknade att jag ville skrika. Inte en ond verklighet med, ljud figurer ingen annan sett dess. Fruktansvärt att då upptäcka att det inte spelar någon roll, mardrömmen fortsätter i det vakna, det går inte att undkomma

Att ta sig kontrollen genom sina drömmar via meditation etc tror jag absolut man kan träna sig till men inget jag faktiskt laborera med. Nu har jag dock fått en stor anledning. Är inte en person som speciellt ofta drömmer mardrömmar men igår natt var helt fruktansvärt. De fick mig att gråta i sömnen, få panikatacker, fruktansvärd ångest o få mig spöken i mörkrätt för att något.
-Denna absoluta skräck är svår att beskrivning men ska försöka, den börjar när du somnat, vaknar i olikaformer av skräck för att när du tillslut lyckas somna inte vara långt kvar till nästa fruktansvärda uppvaknande. Och såhär fortsätter hela natten eller tills du går upp
då du inte klarar mer.

Mantrat “morgon o någon tala om för mig skillnaden mellan verklighet o fiction” “ta skräcken, ångesten fr mitt bröst o kanske vågar även jag ut igen” kan hjälpa dig komma igenom en natt i skräckens hus men skräcken är svår att undkomma

Natten bestod i sig av dröm på dröm, men olika delar och tidsaspekter men fruktansvärda i all sin kraft, sin världsbild^10 och när man äntligen lyckats vakna och du tror en sekund du kommit undan hör du – den fortsätter –  är stark nog att överleva i den vakna verkligheten. Du drabbas av extrem förlust av verkligheten. Om även den vakna verkligheten är full av skräck, spöken, figurer.. Måste det betyda att det inte finns någon räddning, vart ska du ta vägen?.

Om ni förstår det vaknat aldrig varit med om något liknande, likt ett svamprus med hallucinationer i natten, ett yrvaket vandrande i lägenheten för att hitta de pratar/sjunger/skriker. Efter att lugnat ner själen att det bara är falska röster kan samma procedure upprepas.

Mardrömmarnas verklighet var för mig när jag vaknade att jag ville skrika. Inte i en ond verklighet med, ljud figurer ingen annan sett dess. Fruktansvärt att då upptäcka att det inte spelar någon roll, mardrömmen fortsätter i det vakna, det går inte att undkomma. Det är som en drömpsykos som bara började på nytt, om man lyckades somna för att sedan vakna i ny panik osv Aldrig merr en sån natt om jag får välja, har knappt sovit nåt senaste nätterna, låt mig bara glömma

Aldrig varir med om, måste kolla fass för en ny meds jag precis börjat med, kanske är en biverkning. Annars måsta reda på lite ny info om hur vi styr dessa drömmar. Efter en natt i skräckens hus vill jag lära mig hur.

 

Posted in Uncategorized | Tagged , , , , , , , | 2 Comments

Tankar kring bipoläritet, de dåliga bitarna

Suttit o skrivit av mig, deprimerande  men det är sjukdomen. Vill du veta mer så läs men skrev mest ner för att få ordning på tankar. Men skickar till dom som ställt frågor

.Svarta tankar. Här är bara mina tankar och verklighet, ingen sanninf
– varje skov dödar hjärnceller blir långsamt dumma
– vid depressioner går det i slownotion däruppe uppel kan inte tänka
– Manin och din personlighet är inte längra helt finns.liten kontrolk Orädd  o galna planer. Krossar liv,  Livfara
– Psykoser och du har ingen kontroll. kontrol Hjärnan tar riktigt mycket skada. Gjort mig rädd för att gå ut resten av livet
– Jag har fler 15 piller om dan, 2  manier, 3 psykoser om 1 depression under ett år.  Med an massa biverkningar

Jag efter ett år av konstanta skov: rädd , så jävla rädd, tystlåten, skygg, långsam, puckad, känslokall, utom kontroll, apatisk, borta är lusten o glädjen,  förvirrad, eftet mina skov.. Innan skoven, Nej jag var motsatsen till allt dett där, orädd,vild, glad, smart, på språng och lustfylld för att någta fel på den listan, så vet jag faktiskt inte vem jag är längre så betyder det att jag redan är död?

Det är vad som rör sig i mitt förvirrade huvud. Men har förlikat mig med allt och är inte bitter. Har trots allt levt ett underbart liv, kort men oj vilket liv

Posted in Uncategorized | Tagged , , , , | Leave a comment

Nerdrogad

Veckan nörjade med 2 nya meds o höjde dosen på en. Med tillägg till din rad, 8 olika (15pills) + 2 olika vid behovs.Pratade om det på ett bipolar forum ordet övermedicinerad dök upp direkt men meds läkarna vill ju inte att jag ska riskera fler skov, som faktiskt är livsfarliga, är själv oxå hellre övermedicinerad än fler psykoser (tror jag iaf).

Fått fler härliga biverkningar att hela jag darrar och huvudet är mos Men fattar verkligen inte den här exvationen de drogar ner med div mood stab etc för tror skoven ska sluta men ok.

Vi säger att de lyckas sen då? sen då? Vi säger att jag kan tänka mig ett liv såhär i totalt förvirrad, en röra, mitt intellekt försvann länge sen, Är nog nåt av värsta, nej näst värsta av en känslokall för länge sen sålusten o lycklig glas, i extas! dummare blir dummare. Vi accepterar det ok. Men sen då?

För att kunna ta vara på all den tiden vi bipolära är ju att nyttja oss under dom som vi kan ha långa skovfria  perioder hur gör man detta? Kommer själv inte ihåg när jag var helt på banan om vi räknar hypoman in i bilden 2006 med kortta mellan perioder men det är senaste 2 åren o sista värst. Jag fr skov till skov på meds och nu kan man nog inte lägga på mer så hoppas verkligen inte får nåt skov och att denna depression släpper. Hur gör man sen? Minska på tabletterna och sakta men säkert öppnar töcklet. Man börjar jobba igen och kan ju ha flera års bra liv men sen kommer ett skov, en mani o psykos och historien börjar om? Några dödsfall får man dock lägga in i statistiken Är det här som är det slutgiltiga svaret?

Då har samhället en tjej på 33år som så drogad att hon inte kan jobba och alla försök minska på medicinerna resulterar i ett skov. Och utanfamilj inte kommer kunna klara sig hellt själv. Apatin som följer med.Och sen när C tröttnar blir jag samhällets problem. Kostnaden blir akademikerstudier som aldrig kommer att “nyttja”, medicinerna som kostar multum, ökade sjukhuskostnader, bidrag/inkomst, försvinner från arbetslivet ok vi bli nu samhällets problem. vi säger att han stannar. Ok, samhället säger vi, då har vi den lösningen

Men det kan ju inte vara lösningarna, seriöst? Får vi inte ihop ekvationen hur jag än gör, hittar ingen mer dräglig lösningar. För trött så kanske lite osammanhängande. och nåt jag funderat över. Ni får jättegärna fortsätta resonemanget

Posted in Sick | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Acceptans eller gett upp?

Som bipolär är det lätt att känna sig hjälplös då man inte har någon kontroll över sin hjärna alls vid psykoser o knappt vid manier. Vad gör man lixom då? Som att bli radiostyrd med  tankar som inte är ens egna.Man tappar lätt bort sig själv. Jag vet inte riktigt längre vad som är sjukdomen och vad som är Chilli? Men sen sitter man ju med näst värsta psykiska psykdomen efter schitzofreni så det är väl bara gilla läget.

Har accepterat det och är inte bitter men som det ser ut blir det ett kort liv. Försämrad hela tiden efter många års mildra symptom har de senaste åren varit värre o värre. Sen efter en 3 års läkemedelsmixtrande för att stoppa skoven är det svårt att tro att det finns nåt som stoppar. Men levt ett underbart liv ändå så får väl bli så. Den kommer sluka mig totalt och bli min död på ett sätt eller annat och i den här takten tidigare än jag en gång trodde.

Men äter mina piller, kanske hjälper dom lite o vem vet genom ett under kommer mirakelpillret så en gnutta hopp finns ju där iaf.

Är det acceptans eller har jag gett upp? Är det jag eller depressionen som pratar?

Posted in Sick | Tagged , , , , , , , , | Leave a comment

Akut atypisk depression

så nu har jag fått ytterligare rävgift, värst verkar vara Voxra men kan ju alltid hoppas man inte får hopet av biverkningar som många är mer än 1 av 10. Mer än, seriöst är inte det aldeles för vanligt? Men måste testa, kan inte må så här längre har lidit i över 2 månader nu.

Men är nog övermedicinerad med nu 8 preparat en 15 piller om dan + vid behov 2 prep till. Måste ta det me min psykiatriker när han kommer tillbaka. Men har väl inte märkt så många biverkningar av dom 6 jag hade innan direkt får se hur det blir med 2 till. Har blivit känslokall förutom för min egen ångest men det är nästan säkert depressionen. Likaså apati, tomhet, hopplöshet, dödstankar, aptitlöshet, viktnedgång, konstanta sovandet, ångesten som ett konstant tryck över bröstet, tröga tankar, folkskygg, koncentrationssvårigheter, förvirring, minne som en guldfisk, tröga rörelser  o annat kul. Kan inte ens gråta längre, helt kall.

Depressioner är verkligen hemska, är min 5e tror jag men längst helt klart. Kilorna har rasat av mig och känns som om döden tar mer av sinnet varje dag o snart finns jag inte kvar. Känslolös robot med ångesten som enda vänn. Är livrädd för en till mani el psykos men där finns iaf glädje och lycka med. Inte som den här långsamma döden.

Undrar hur det vore att vara helt normal igen? Kommer inte ihåg, var så länge sen 2005 kanske. Iofs mest hypoman fram till ett par år sen så det var hanterbart. Omgivningen såg en mest som en livad kul prick o jobbet fruktansvärt bra, jobbar hårdare, mer och kreativiteten flödar. Men sista året började med 5 mån mani, kraschar i psykos, tvångsinläggning, helt mos i hjärnan i månader, mani, psykos, hypoman, psykos, tvångsinläggning, mos o slutligen depression. Jag menar hallå, inte ok längre.

Börjar tröttna, ge mig den där normalnivån jag inte ens mins längre, vet iaf att det måste vara bättre än det här!

Posted in Sick | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Anhöriga till bipolära

Har varit i två ändar, eller är, har anhöriga och är anhörig till min bror som oxå är sjuk. Som anhörig fick jag mycket skit när jag lyckades få in han på LPT länge sen, det var mordhot och annat trevligt… Men igår sov han sött på min soffa, år har gått men han var precis släppt från psyket ef ett självmordsförsök men lyckades bara dö i ett par minuter, som så många ggr förr. Man oroar sig, när ska han lyckas? Positivt om att man finns där hör jag inte men när jag hör “jag älskar dig” “pussar”.. så smälter mitt hjärta så det gör inget. Vill bara att han ska må bra nångång.

Anhöriga vad kommer till föräldrar har varit kringelkrokig “ni är inte sjuka” har man ju fått höra. Och total okunskap i sjukdomen. Men det tog nåt år efter min diagnos innan pappa accepterade det och pappa började forska lite i ämnet. Nåt år senare mamma men hon har haft otroligt svårt för det. Men hon ger mig ångest, känns som jag gör henne så ledsen. Och släktingarna får inte veta, dvs hon skäms. Men idag kan jag ändå säga att de är ett stöd, så gott de kan.

Sen min underbara sambo som faktiskt stannat alla år, hur jag än försökt sabotera o försökt trycka bort honom så som jag saboterat mycket i mitt liv, allt bra ska bort inte värd det eller nåt. Han tar hand om allt hemma då jag inte orkar, tagit mig till psykakuten när det krisat sig, ger mig en anledning att leva, hjälp hade varit död nu utan honom. Ja alla för den delen, de är de som hindrar mig från att hoppa fr balkongen. Jag mår piss men lider då hellre för deras skull.

Så anhöriga kan nog vara bra o dåliga. Det är ju individuellt och ALLA anhöriga är kanske inte bra. Mina föräldrar var det inte tills dom accepterade det. Och vissa passar kanske inte i rollen

Posted in Sick | Tagged , , , , | Leave a comment